Rest in peace
Från en väldigt bra start på dagen till ett jävla sätt att avsluta den på. Man börjar undra varför vi hamnar här på jorden för att sedan tas bort från våra nära och kära. Vem är det som bestämmer vem som får vara kvar och vem som slits bort?
I morse när jag vaknade gick mamma och jag ut på en jättehärlig morgon promenad med Philip. Solen sken, snön blev till diamanter i marken. Underbart. Passade på att åka till stallet så länge de va ljust. Fick äntligen till ridning och Lucky va överlycklig att få springa av sig.
På vägen hem får jag ett mess från min äldsta kusin som verkar stressad. Han behövde få tag på mamma. När han äntligen fick tag på henne berättar han att min mammas bror, min morbror har dött. Bara sådär. Hans fru hittade honom då hon kom hem. Död. Känns overkligt på alla sätt och vis. Hur kan han vara död? Jag träffade ju honom i somras och då var han precis som han brukar. Hur kunde det bli den sista gången vi sågs?
Han var sjuk dock... Både en blödande tarm och sår på benet som aldrig läkt pga att han cyklat i -20 grader varje vinter utan att ha långkalsonger eller termobyxor på sig. Men jag tycker inte att man ska dö för sånt. Dem ska göra en obduktion som förhoppningsvis ger oss svar för hur han dog. Jag ber till Gud att han inte led. Han förtjänar inte att lida.
Jag vet att jag aldrig säger det högt men jag älskar dig morbror, allt du gjort för mig och Emma. Jag uppskattar allt. Du är saknad ❤️