FRIDA CARLSON

Nu har jag varit på gården igen snart en vecka! Det känns skönt att vara tillbaka samtidigt som man inser hur mycket jobb det faktiskt var här.. haha.

Jag är ensam för nuläget så jag har väldigt mycket att göra!

Jag har ridit en massa så det känns bra, tagit igen lite nu när jag inte vart i sadeln själv på ett tag ;)

 

Karusell har ett tickande kors så han behövs bli riden i form och verkligen anrbeta. Jag ar ridit honom tre dagar i rad och då var han fin. Han börjar ta tag i bettet och faktiskt ta ett stöd. Vi tränar mycket övergångar och galoppfattningar. Efter bara tre gånger så tyckte Ingela att han blivit fin så det var kul! 

I morgon ska vi troligtvis ut och rida baremyr jag och Sofie. Både Karusell och Lordi behöver galoppa av sig! :D

 

Idah var det en väldigt sorglig dag. Morgonen började med att Blenda ringde mig och bad mig komma ut. Kummin som vi tog hem två dagar innan pga att han inte kan stödja på bakbenen och därav satt i hagen! 

Nu hade han rullat ut ur hagen och var på plastvagnen vi har där. Vi alla hjälptes åt att flytta den med hjälp av traktorn och jag och Blenda tog rep runt Kummin för att få honom att lyfta på sig. 

 

Vi lyckades och vi märkte att han mådde mycket sämre idag. Hans kramper var värre och kom med kortare mellanrum. Morfinet hjälpte inte så bra som vi hoppades på och snart var det slut. Lisa ringde runt till alla veterinärer men de fanns inget mer. Tillslut ringde Viktoria och frågade vad som stod på. Lisa förklarade att han inte kunde komma upp på benen och att han ligger på sidan och krampar och stönar av smärta. Viktoria sa att vi skulle inte låta honom lida mer. Tyvärr fanns det inget vi kunde göra s¨vi bestämde oss för att han fick somna in.

 

Runt elva tiden kom Mona och gav honom medlet. Lisa och jag satt med honom från nio på morgonen och bara grät. Han kämpade förgäves och vi försökte hålla honom stilla. När han fick i sig sprutorna så stannade han av helt och han försvann... Det var verkligen hemskt. Jag har aldrig vart med tidigare vid en avlivning. 

Jag satt med honom en stund till och la filtar över honom. 

 

Jag hade vartit med honom hela tiden och sett honom kämpa i två dagar. Han var en riktig kämpe! Jag önskar verkligen att det fanns något man kunde göra men tyvärr fanns det inte det. Jag hade verkligen velat sett honom gå och beta som han gjorde dagen innan när jag åkte ut och gosade med honom i hagen dagen innan vi hittade honom sittandes. Nu är han på evigt gröna ängar. Det gör ont att tänka på vad som hände idag men det var en sten som lättade från mitt bröst när han fick somna in. Han hade verkligen ont.