It's not a thing for everyone
Bara två dagar kvar på förskolan...! Idag blev jag bjuden på fika och fick en present som tack att jag varit där. Det känns varmt i hjärtat att få det bekräftat att dem tyckt om än. Barnens miner när Britt berättade att jag ska sluta, det kommer jag aldrig att glömma. Dem såg så besvikna och ledsna ut, nästan så att jag ville ropa "SKOJA". Det är lite blandade känslor just nu.
Dock när jag kom till Åkersberg idag så fick jag inte direkt samma tacksamhet där så då kände jag att jag gjort rätt val. Barn är ju inte något som tillhör mitt liv och min passion egentligen. Jag vill inte ens ha egna barn som vuxen men det har varit jätteroligt att få lära mig hur dem funkar och lärt mig "hantera" dem. Från början var jag som ett stort frågetecken när dem pratade med mig. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bemöta dem och det är ju inte så konsigt heller då jag aldrig haft någonting med barn att göra heller.
Nu känner jag mig mer självsäker runt barn. Jag vet att rutiner är viktigare än vad man tror. Jag har fått lära mig hur man byter blöja, hur man tröstar dem, hur man leker med dem och framför allt hur smarta dem är. Så otroligt smarta! Man får verkligen se upp med vad man gör om dagarna också för de tar efter en direkt. Både positivt och negativt. Det mest intressanta är att dem återspeglar oss när det gäller känslor. Om man är trött en dag märks det på barnen. Dem blir stökiga och får plötsligt mer energi och lyssnar sämre. Om man är pigg och glad och vill ge dem all uppmärksamhet så är dem väldigt lugna och beredda på att lyssna på allt du säger. Lite häftigt faktiskt.
Nu lämnar jag över dagisrocken till någon annan och hoppar in i företagsrocken!
Lucky har nu fått börja sin vintervila! Passar oss båda väldigt bra!
